Lättsamma människor är det bästa jag vet. Omger mig helst av lättsamma människor som kan prata om nästan vad som helst. För sån är jag själv. Att träffa någon för första gången och känna sig lugn och trygg är en skön känsla. Att träffa någon för första gången och vara dömd på förhand är en mindre skön känsla. Ville bara få ur mig det. Lättsamma människor får 5 av 5 toasters.

Har beställt ett fotoalbum med balbilder tryckta på fotopapper i en stilren pärm. R's mamma hade gjort ett album och jag kunde inte hålla mig utan var tvungen att beställa ett jag med. Kommer att vara ett fint minne att damma av när man är gammal och gaggig. Kika in här.

Min dator har kruppat när jag försökt logga in på både min blogg och på klassbloggen, don't ask me why men nu fungerar det och det är ju huvudsaken. Har jobbat idag och känner mig lagomt mör. Ska jobba 08.00-20.00 imorgon och det kommer garanterat att göra huvud och kropp trött. Man får tänka på stålarna, och allt roligt en papperslapp (helst många) kan ge.

Vi packade ur hela lägenheten, inte en grej var kvar. Det kändes konstigt. Där har jag ju bott i 2år nu, två jättebra år. Det har varit tjejfester, filmkvällar, tacokvällar och gamla hederliga skvallerkvällar i min lägenhet. Tur att Lisa tar över den så jag får hälsa på ibland.

Igår var jag och R och kollade på en ny lägenhet. Vi vet inte riktigt hur vi ska göra. Det får bli att grubbla på det. Det var ju ett tag kvar innan man måste bestämma sig så.

Början på en ny arbetsvecka. Jag har jobbat hela helgen så lite tungt är det väl att veta att man har en 9h lång arbetsdag framför sig. Dessutom är jag ensam idag på service sidan. Kan ju bli.. intressant. Men på tisdag åker jag till stan och shoppar och städar ur lägenheten lite smått, sen kommer hela städpatrullen och lastar alla stora prylar (soffa, matbord, säng etc) på onsdag. Och på torsdag tar Lisa över min mysiga etta. Kommer sakna den om jag ska vara ärlig. Fast efter ett maratonklickande på styleroom.se så inser jag hur mycket man kan göra med en större lägenhet, och jag håller fortfarande tummarna att det ringer snart så vi får oss en fräsch 2:a eller 3:a. Då blir det säkert mycket inrednings, tapet och möbelsnack i den här försummade bloggen.

Det är ungefär det enda jag och R pratar om i dagsläget. Jag har ju bott själv ett bra tag eftersom jag studerat på annan ort. Nu har jag flyttat hem igen och även om jag älskar la familia och allt som kommer med att bo hemma hos föräldrarna så vill jag faktiskt bo med karln min. Nu till grejen, vi hittar ingen lägenhet. Det är okej om man bor i Stockholm, men bor man i ett litet samhälle med 2000 innevånare är det inte okej, det ska inte vara brist på något sånär fina lägenheter. Lägenheterna som är lediga är i hus som stått tomma i en herrans massa år och ser ut att vara redo för rivning. Nu måste det hända nått snarast.

Det sjöngs, det skrattades, det kramades och vi sa tillslut hej då. Jag är inte längre studerande, men inte heller arbetssökande. Arbete har jag, men det där med att jag inte längre är studerande är en mening som inte riktigt ligger bra i munnen. Jag har ju varit studerande så länge nu, helt plötsligt är det bara slut. Eller, högskola finns ju alltid men det är knappast samma sak. Studentkvällen var en kväll att minnas iaf. Jag blev pissnödig och hittade en helt förträfflig buske att utföra mina behov i. Pojkvännen skakade på huvudet och försökte avråda, men en vilja av stål är inget man kan prata bort. Efter ett par sekunders hukande i busken kände jag ett högst obehagligt svidande som liksom spred sig över the behind. Brännässlor. Min röv svällde upp, jag såg ut som Kim Kardashian. Men lika glad för det var jag.. SPMJ3, ni fattas mig!

Idag var det begravning. Min farmor fick ro efter att ha varit sjuk i Alzheimers sedan -00. Hon var en fantastisk människa med ett varmt och gott hjärta. Alltid omtänksam, glad och ung i sinnet. Hoppet om ett paradis, en plats att komma till efter ett liv här på jorden har aldrig varit större. Vila i frid älskade du. Vi saknar dig så mycket.

Typ..

Har hunnit leva en hel del under min tid som retired bloggerska. En välbehövd paus kan man väl kalla det. Det är faktiskt en stressfaktor att driva blogg. Spelar ingen roll om man har en eller tio tusen läsare. Alla ögon som synar allt man skriver tycker saker, läsaren får en uppfattning om hur skribenten som klapprar på tangenterna är. Vare sig det stämmer bra överens med sanningen eller inte. Hur som, jag sitter ju här nu av en anledning. Kanske av samma anledning som har hållit den här bloggen vid liv så länge, det är kul att blogga. Hur paranoid och stressad man än blir, så är det ju faktiskt roligt.