Tittade just på första delen av programmet "Papparazzi" på kanal 5. Våra munnar gapar efter bilder på kändisar, vi är omättliga, vi köper det. Samtidigt blir våra favoritkändisar jagade till förtvivlan och terroriserade - allt för en bild. Bakom kameran sitter ett svin och skrattar över hur frustrerade de blir, när de gråter, när de springer.. Vafan är det här? Det skulle ju vara glamoröst? Ja, kändisar och papparazzibilder. Jag vill inte att Sienna, Kate, Nicole och resten av favvisarna ska behöva lida för mina bilder? Tyvärr är det det som får min blogg att gå runt bland annat. Det smattrar av kamerablixtarna, det blixtrar och skriks - allt är för oss, för vi köper det! Never forget Diana! Etiketter: Kiss and Tell tycker till
Previous posts
- april 2006
- maj 2006
- juni 2006
- juli 2006
- augusti 2006
- september 2006
- oktober 2006
- november 2006
- december 2006
- januari 2007
- februari 2007
- mars 2007
- april 2007
- maj 2007
- juni 2007
- juli 2007
- augusti 2007
- september 2007
- oktober 2007
- november 2007
- december 2007
- januari 2008
- februari 2008
- mars 2008
- april 2008
- juni 2008
- juli 2008
Bra att nån tar tag och berättar det i sin blogg! :)
Såg en film om papparazzis som stalkade en skådespelare och hans familj. Man kände sig verkligen som en hemsk människa som faktiskt uppskattar bilderna..
Jag håller med om att det ibland går för långt, men ärligt talat, utan papparazzi-fotograferna så skulle det vara många som itne skulel vara lika kända som de är nu. Exempelvis Paris Hilton eller Nicole Richie, de har inte direkt gjort något (förutom simple life) att vara kända för. Så utan papparazzin skulle de inte vara i media lika mkt, detsamma gälelr för många andra. De vet själva vad de gett sig in i. Och är man med i leken får man faktiskt leken tåla. Men jag håller med om att det går för långt när de väntar utanför ens hem, eller fotar ens familj och barn.